Jag har inget emot att gå i terapi. Framförallt har jag inget emot att göra det tillsammans med en psykolog. Med en dörr stängd, den lilla lampan som lyser rött för upptaget och jag själv nedsjunken i en lagom bekväm fåtölj mejslas det fram utropstecken i stället för frågetecken. Sakta börjar en bild av Johanna…

Det hade blivit dags. Dags att bli stucken i armen och fylla två provrör med mitt blod. Kommer litiumkoncentrationen vara okej eller kommer jag bli tvungen att minska eller öka med en tablett, känna mig lite som en labbråtta? ”Hmm vad händer om vi tar bort en tablett från Johanna, hur kommer hon reagera?” Lite…