Norr, söder, öst eller väst?

on

Värmen, lugnet, ledighet. Det heter visst semester.
Jag har upplevt mitt livs första riktiga semester. Fyra veckor betald semester. En hissnande känsla för mig som alltid arbetat varje sommar som aldrig haft några betalad semesterdagar. Så jag njöt. Jag nöjt av att kliva upp sent en tisdag, äta frukost framför serier på tv eller dricka pulverkaffe i ett vindskydd på fjället.
Jag har mått bra, har jag trott, och också undvikit att reflektera över hur jag egentligen mått.

När verkligheten kommer i kapp finns flyktkänslan där. Jag vill tillbaka till fjället, tillbaka till ryggsäck och vandringskängor. Jag vill bara vara.
Jag har gjort för mycket är min första tanke och lägger mig i soffan och gör ingenting. Men ingenting blir bättre.

Jag förstod faktiskt ingenting.
Psykologen tittade på mig när jag försökte förklara.
”Har du kollat på livskompassen något, frågade han”.

Det står ganska klart att jag virrat omkring mest åt syd, kanske en bit till öst men för det mesta har jag varit vilse.
Livskompassen är en kompass över vad man prioriterar i sitt liv, vad som får en att må bra och hur bra man varit på att värdera de områdena.
Till exempel tycker jag att det är viktigt med familjen, träning, relationen, sociala aktiviteter, samhällsengagemang. Där efter har jag delat ut procenten till de olika områdena och fördelat dem sedan över mitt liv så att jag får allt det jag tycker är viktigt men i bra doser.
Ägnar jag till exempel 100 procent åt att träna, ja då finns det ju inga procent kvar till relation eller familj. Eller ägnar jag 100 procent till relationen jag då blir ju sociala aktiviteter med vänner lidande. I slutändan mår jag inte bra.

Jag vet att träning i form av tunga hantlar på gymmet får mig att må bra och att sociala aktiviteter med vänner lika så men allt det där har fallit bort. Jag har inte haft balans i mitt liv. Det har blivit för mycket av vissa saker och ingenting av andra.

Det tar tid att lära sig nya kompassriktningar och att hålla sig till dem. Tar man för många steg åt fel håll då hittar man sig själv snart på en bergstopp i stället för på en sandstrand.
Livet är så här. Man går inte alltid åt rätt håll men förhoppningsvis lär man sig att hitta tillbaka ganska snabbt.
Så jag tar tag i mig själv, tar ett steg i taget, och riktar in mig mot en livskompass som är lite mer stabil.