För en jul med psykisk hälsa

Jag har aldrig varit speciellt bra på att göra saker lagom. Lagom mycket filande på fötterna, lagom mycket skola, lagom mycket mat. Jag har alltid velat gå min egen väg men alltid rätat in mig i ledet på ett eller annat sätt. Så det där med julen handlar mest om en hatkärlek till hela högtiden….

”Va? Nä hä så sa vi väl inte?”

För varje gång jag hamnat i ett depressivt skov eller hypomanisk förändras mitt minne. Från ena sekunden till den andra är tankar som bortblåsta och det går inte att värka tillbaka dem. Minnen som kan ha varit väldigt starka bleknar och försvinner och det krävs någon annan för att jag ska komma ihåg dem igen….