Jag bara är

Grannen under skrapar bort den gula plastmattan i den gula lägenheten så att händerna svider. Grannen vägg i vägg bär omkring på sitt ledsna barn så att gråten blir ömsom tydligare ömsom otydligare genom vår gröna vägg. Jag ligger och stirrar upp i vårt vita tak till ljudet från minutvisaren som flyttas fram. Det är…

Som en vänskap med ett slutdatum

Jag kommer ihåg de där första hemligheterna hemlisarna som var ristade i sten som man tummade på att ingen annan skulle få veta. Hur tilliten till min vän bara växte ju fler hemlisar vi delade och som bara vi två visste om, ingen annan, verkligen ingen annan visste om dem. De stannade hos vännen för…