Jag tycker inte om att prata känslor. Jag tycker inte om att prata om mina egna känslor. Jag gömmer mig hellre bakom roller än att jag uppriktigt och ärligt säger att jag mår skit. Jag ler, skrattar tills tillfället ges att jag kan stänga in mig själv och gråta, bryta ihop och önska livet ur…

Jag har aldrig varit speciellt bra på att göra saker lagom. Lagom mycket filande på fötterna, lagom mycket skola, lagom mycket mat. Jag har alltid velat gå min egen väg men alltid rätat in mig i ledet på ett eller annat sätt. Så det där med julen handlar mest om en hatkärlek till hela högtiden….