Bipolär! Funktionsnedsatt! Pensionär?

Under kvällen: Jag blickar ut över publiken och säger: Jag har accepterat min sjukdom. Ett halvt dygn senare sitter jag hos läkaren och försöker smälta ordet sjukpension. Jag har överhuvudtaget inte accepterat min sjukdom i den här stunden. Jag prövas återigen i min bipolära diagnos. Jag vet att den här sjukdomen kräver en hel del…

Att unna sig att gå emot sig själv

”Du skulle behöva meditera”. ”Jag vet men jag kan inte. Just nu behöver jag köra sönder mig själv på gymmet i stället”. Jag är så medveten om vad som är bra för mig, vad som fungerar i det långa loppet. Men i dag sket jag fullständigt i det. Jag orkar inte vara så jäkla duktig…