Bipolär! Funktionsnedsatt! Pensionär?

on

Under kvällen: Jag blickar ut över publiken och säger: Jag har accepterat min sjukdom.

Ett halvt dygn senare sitter jag hos läkaren och försöker smälta ordet sjukpension. Jag har överhuvudtaget inte accepterat min sjukdom i den här stunden.

Jag prövas återigen i min bipolära diagnos. Jag vet att den här sjukdomen kräver en hel del av mig. Att jag måste lära mig att vara mer balanserad för att jag ska vara frisk. Att mitt huvud helt enkelt inte klarar av att utsättas för påfrestningar i form av för lite återhämtning och för mycket stress. Då klappar jag ihop.

Men när läkaren tar upp ämnet sjukpension på 25 procent, eftersom jag troligtvis aldrig i alla fall inte inom en överskådlig framtid ska arbeta 100 procent, så hugger det till.

Pensionär! Skriker mitt huvud och målar upp diverse nedlåtande bilder. Jag pensionär! Jag är ju bara 33! Jag är ju frisk!

Plötsligt vill jag säga att jag ska jobba 100 procent nu och för alltid. Att det där med återhämtning är bullshit, att jag kommer vara lika duktig som alla andra bara jag får någon till månad på mig på 75 procent.

Med sjukpension på 25 procent, om jag överhuvudtaget skulle bli beviljad det, skulle det innebära en tryggad ersättning på 25 procent under väääldigt lång tid. Jag skulle kunna fortsätta jobba på 75 procent men få ut en lön på 100, typ, med ersättningen vilket i sin tur skulle vara bra för ersättningsnivåerna vid eventuella framtida sjukskrivningar. Jag skulle också få en dag, precis som nu, för återhämtning.

Men så dyker den där stämpeln upp i min panna: Bipolär,funktionsnedsatt, sjukpensionär!

Jag är ju så jävla noga med hur andra ska uppfatta mig.

Det finns många nivåer av acceptans. Jag har i grunden accepterat att jag har en bipolär diagnos. Men jag har inte fullt ut accepterat att min sjukdom gör att jag kanske för resten av mitt liv måste ha mer återhämtning än många andra för att få fortsätta vara frisk.

Det snurrar på i mitt huvud nu och det får nog fortsätta göra så ett tag. Tids nog har förnekelse övergått till acceptans även på den här nivån av mitt liv.

2 kommentarer

  1. Polär Marielle skriver:

    Hej!
    Jag är sjukpensionär till hälften. Jobbar alltså halvtid. En svår kombo är att verkligen hålla de tiderna för annars blir jag sjuk. Kram och tack för alla dina tankar!

    Gilla

    1. tudelad skriver:

      Tack Marielle för att du delar med dig. Det är en jäkla utmaning att hålla sig balanserad för i bland mår man ju så bra. 😉 Men har ju fått inse att återhämtning är ett måste annars trillar jag dit. Jag får vänta och se hur allt blir i slutändan med ersättningar och allt annat. 😊

      Gilla

Kommentarsfunktionen är stängd.