Det är betydligt lättare att leva i en fantasivärld än i den verkliga. Det håller nog även du med om.
Det kan också kallas för förnekelse men just nu föredrar jag att kalla det för fantasi.

När jag var yngre, sådär i den den åldern när man precis knäckt koden för hur man läser och skriver, flydde jag in i böckerna eller så vässade jag blyertspennan och skrev, skrev tills jag helt enkelt satte punkt. Jag kunde fantisera om spöken, hemliga skatter, familjehögtider och självklart tomten. Det blev mitt sätt att för några minuter fly verkligheten.

Nu när jag blivit så kallad vuxen kan jag komma på mig själv hur en situation, en sak, plötsligt får mig att hamna i en helt annan verkligheten än den jag faktiskt står i. Nu när jag mår sämre finns inte orken eller koncentrationen att läsa en bok för att fly verkligheten. Koncentrationen räcker inte till för att låta fantasin flöda. Så det får bli radioteater eller ljudböcker.

Jag blir som ett barn på nytt. Jag ser allt framför mig som jag hör och plötsligt är den mörkgrå massan i mitt huvud bortryckt av fantasierna.

Tyvärr knackar verkligheten på betydligt oftare som vuxen än när jag var barn. Medicinen jag äter gör att jag blir dåsig och trött. Att öppna luckor fram till jul eller att köpa julklappar blir liksom likgiltigt.

Jag tror att om varje människa fick behålla lite mer av barnet i sig när man går över till att bli vuxen skulle livet bli betydligt mindre komplicerat. Du kan röka på eller dra en lina eller svälja ett piller så får du uppleva en annan verklighet. Men varför inte säga skål och svepa ett snapsglas med fantasi i stället och låta dig själv för en stund försvinna i tanken och glömma alla bekymmer och måsten.

Än skrivs ingen sådan dryck eller piller ut åt mig från psykiatrin. Så jag fortsätter att tacka all de personer som beslutat sig för att skriva ner sina fantasier och ge ut dem i bokform. På så vis får jag låta min fantasi flöda och låta verkligheten stå tillbaka för en stund.