Så får jag då en stekpanna, en klubba, något hårt slaget i huvudet på mig.
Jag har alltid tillhört den där sortens person som skrattat, skämtat eller suckat åt den typen av personer som är vad jag kallar kontrollfreak.

Det kan handla om att personen i fråga till exempel förbjuder sambon att tvätta därför att vid det senaste tvättillfället hamnade en röd tröja i samma maskin som de vita lakanen. Eller att man hatar överraskningar just för att man inte kan kontrollera dem.

Det sista beskriver mig.
Att gå i terapi gör att jag, kanske äntligen, börjat fundera över varför jag gör saker och att jag överhuvudtaget kommit på att jag gör dem.
Jag har ett stort kontrollbehov är till exempel en grej som jag insett.
Kontrollen handlar inte om att jag inte litar på sambon eller andra människor kontrollen handlar om mig själv. Kontrollen över Johanna.

Ta till exempel mina födelsedagar. Jag tycker inte om att fylla år, inte på grund av att jag blir äldre utan just för självaste födelsedagen. En dag om året då jag inte har kontroll över vad som kan hända. Överraskningar är ett återkommande dilemma.
Jag tycker om överraskningar och jag ogillar dem.
Därför gör jag som jag gjorde i år, jag planerar min egen födelsedag. Bokar in mig på det jag tycker är kul då blir jag inte besviken.

Överraskningar kan i sig innebära roliga saker. Men samtidigt har jag inte kontroll över vad som kan hända.
Jag har till exempel att schemalagt liv för att ha kontroll över mitt liv. Jag har därför svårt för spontanitet eftersom det innebära att jag måste planera om min dag och klämma in det jag egentligen hade tänkt på en annan tid och kanske en annan dag.

När jag därför väl hamnar i en hypomanisk/manisk period släpper alla hämningar och kontrollfreaket försvinner och istället uppstår en väldigt spontan, rycka-på-axlarna-Johanna.

Kontrollen blir värre när jag är deprimerad. För att mitt liv ska kunna fortsätta i möjligaste mån lägger jag till kontroll. I mina grå perioder finns fortfarande kontrollen där men i en mindre dos.

Kontrollen hämmar mitt liv men den ger trygghet vilket oplanerade, överraskningar inte ger. Jag svävar i ovisshet när det kommer till överraskningar.

Herregud! Jag låter verkligen som ett freak men det är väl det jag är. När det kommer till relationer är jag inte ett kontrollfreak. Jag litar på sambon och skrattade bara åt när han färgade de vita lakanen rosa. Jag litar också på kollegor och tycker om att jobba i grupp, för då är vi fler som ska ha kontrollen och jag kan släppa på den.

Det är läskigt vad man kommer till insikt med under en terapi. Kontroll är inte bra när det blir för mycket av den i mitt liv. Vilket det har blivit. Så för att få bukt med det där, att kunna släppa kontrollen att kanske njuta av att fylla år,  behöver jag motarbeta mig själv. Hur det går, ja det får vi se.

Livet bjuder på insikter om sig själv ibland och det är väl bara att möta dem och förhoppningsvis hjälper de till att utkristallisera den förbättrade Johanna.