Jag tycker inte om myndigheter. Det är ingen hemlighet och heller inte något som jag har problem med att erkänna. Jag gillar dem helt enkelt inte därför att de har bränt mig så ofta.
Det hör mest till det vanliga att bli missförstådd, att personen mitt emot eller i andra sidan luren inte har ork eller engagemang att vilja bry sig eller sätta sig in i mina problem.

Men i dag föll mina försvarsmurar de brakade helt ihop. Taggtråden revs upp och istället blev några stenar kvar.
För jag hade turen att äntligen ha en person mitt emot mig som förstod vad jag menade som själv kom med förslag och som lyssnade på mig. Jag kunde inte annat än att ta fram hammare och kil för att börja göra ett hål i den grå betongen i mig.

Jag har haft mitt första möte med de två myndigheterna som ska hjälpa mig ut i arbetsträning, Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen. Och det var den förstnämnda som imponerade på mig.
”Jag har varit handläggare åt så många bipolära så jag har fått lite kunskap om hur det kan vara och fungera”.
Jag blev mållös!
”Vi ska se till så att du inte trillar dit igen, att du inte gör mer än vad du ska göra och att det får ta tid”.

Äntligen finns det i alla fall en person på en svensk myndighet som verkar bry sig och som verkar ha koll, på ett ungefär, hur det är att ha en psykisk diagnos.
Arbetsförmedlingens representant lämnar vi där hän, kanske blir jag imponerad där med så småningom.

Men frågan jag ändå måste ställa mig själv, ska det vara så här?
Ska inte det jag upplevde i dag vara så som det egentligen ska vara alltid? Oavsett psykisk diagnos eller orsak till sjukskrivning och rehabilitering.
Borde inte en svensk myndighet i alla fall ha någon form av utbildning i bemötande och risker när det kommer till människors olika sjukskrivningar?
I bland kan jag känna att jag får göra det själv. Jag får boka in mig själv för att berätta för myndigheter, arbetsplatser, psykiatrin att så här är det ha vara bipolär.
Kanske det blir av någon gång eller så hinner någon före.
För jag landar nog ändå i att det helt enkelt behövs mer kunskap om psykisk ohälsa, det behövs mycket mer kunskap.
Men på Försäkringskassan i Östersund finns det i alla fall en som levererar fler utropstecken än frågetecken.