Så klarar du dig de första 72 timmarna.
Jag läser på. Funderar över vad vi har hemma och vad som vi kanske skulle behöva köpa hem. Det ligger väl i tiden.
Ny uppdaterad version av broschyrer från kalla krigets tid ska ges ut på nytt till den svenska befolkningen. Jag kan inte sluta tänka på att jag skulle behöva ha en sådan broschyr. En sådan broschyr om bipolär sjukdom.
Så klarar du de första 72 timmarna av depression eller mani. En version för de drabbade och en för de anhöriga.

Jag tycker om broschyrer. De pekar liksom med hela handen och visar vägen (de flesta). Det här ska du ha hemma när främmande makt anfaller, så här fungerar din bilmotor, så här fyller du i blanketten. Det finns broschyrer för det mesta. Det finns till och med så många broschyrer att det är lättare att sträcka över en broschyr än att faktiskt förklara vad saken gäller (som att få en broschyr om bipolär sjukdom i stället för ett läkarsamtal).

Det är långt ifrån självklart att alla människor som tar emot broschyrer kommer tolka den på samma sätt. Men det finns liksom några riktlinjer att gå efter.
Myndigheten för samhällsskydd och beredskaps broschyr, de första 72 timmarna av en kris, innehåller bland annat en checklista på ett antal saker som kan vara bra att ha hemma om det skulle uppstå en kris i samhället. En kris kan uppstå väldigt plötsligt, strömmen försvinner och hela samhället blir lamslaget. Då gäller det att man kan knepen för att klara sig utan mobiltelefonen alternativt hur man laddar den utan el.

När jag ramlar ner i mina svarta hål så slutar hela jag att fungera. Det blir som en kollaps eller ett strömavbrott, jag kan inte längre ladda mig själv. De första dygnen är de allra jobbigaste. Jag reder inte mig själv och jag behöver hjälp för att ta mig upp. Det gäller att jag vet vart jag kan vända mig, vilka jag kan få hjälp ifrån och att jag har min medicin hemma. Vid de senaste nattsvarta dagarna fick jag snabbt den hjälp jag behövde. Jag fick mer samtalsterapi, jag fick oerhört mycket kärlek från min sambo och jag fick råd om min medicin från min läkare.

Efter de första 72 timmarna blev mitt tillstånd något bättre och jag klättrar fortfarande uppåt.
En samhällskris drabbar oerhört många människor, en personlig kris drabbar något färre. Men båda är viktiga att få ordning på ganska omgående innan problemen hopar sig och blir större.

Man är aldrig riktigt beredd på en kris, oavsett om den beror på en psykisk sjukdom eller en parasit som förgiftat dricksvattnet. Men det finns råd, tips och riktlinjer som man kan följa. Kanske en samlad broschyr från psykiatrin i Sverige, med den allra viktigaste informationen, skulle kunna bli ett viktigt stöd för så väl de drabbade som deras anhöriga när krisen kommer. En pekpinne för vad man har rätt till liksom ett mått på vad sjukvården ska kunna erbjuda. Men framförallt vad man kan göra själv när mörkret sänker sig och ficklampan saknar batterier. Ett samlat grepp helt enkelt för en samlad sjukvård i Sverige.

Det finns mycket att göra i Sverige för att vi ska vara rustade för när krisen kommer och det finns mycket att göra för psykisk hälsa för att krisen inte ska komma. Men någonstans måste man ju börja, som att informera mer.