Benen var fulla av blåmärken, plåstren prydde både armar och ben och det skitiga ansiktet var egentligen väldigt solbränt. Frihet under ansvar eller som det egentligen hette, sommarlov. Livet var ett äventyr som självklart varvades med besvikelse över att det bara fanns isglass i frysen eller att bästa kompisen inte ville leka. Eller så var det de där stora krokodiltårar som kom fram när de där personerna, som var typ en meter längre än en själv, sa ”Nej”.

I dag ligger det ett rosa skimmer över åren med sommarlov för det var ju typ inga måsten. Jag längtar tillbaka till kurragömma, brännboll, dunken, oändliga cykelturer och iskalla dopp i sjöar. Saft och mariekex till lunch under ett stort badlakan på stranden utan någon kontakt med omvärlden. Jag njuter av de där minnena och kan bli salig över ett hårt tvättat badlakan och sjödoftande badkläder.

Frihet under ansvar var det då, frihet under ansvar är det väldigt mycket nu också. Att komma försent till middagen med en halvtimme togs emot med ett ”Ja ha, du är här nu”. I dag ses det kanske inte lika snyggt ut om man skulle dyka upp på jobbet med en halv sjöbotten på sin kropp och blött tovigt hår efter en långlunch. Eller om jag skulle gå omkring och sjunga på ramsor hela dagarna med förklaringen att en tävlingen väntade efter maten så hallå (!) jag måste ju lära mig dem utantill!

Jag skulle behöva ha lite mer frihet från mig själv just nu. Koppla bort, koppla av mitt huvud. Stoppa undan det och i stället ta fram det där som är märkt med ”Energi”. Bli lite mindre vuxen och ordentlig. Äta hemmarullade chokladbollar till middag, lunch, fika, mellanmål och skölja ner allt med stark apelsinsaft, så där så att det svider i halsen. Eller omvandla en yvig buske till värsta tillhållet för spaning på främmande personer.

Frihet under ansvar i balans med sig själv. Att kunna släppa och bara flyta med. Jag tar en dag i taget och försöker skynda långsamt. Jag vet trots allt att det inte vara bättre förr, det var bara något annat än nu.