”När jag blir vuxen ska jag äta godis varje dag, vara vaken jättelänge och aldrig göra tråkiga saker”.
Oj vad tråkig jag blev som vuxen !

Jag njuter av friheten att bestämma över mitt eget liv, jag förfasas över friheten att jag måste veta vad som är bäst för mig, jag rafsar åt mig en påse godis men frihetens kunskap gör att jag också köper en tub tandkräm med typ texten Exxxxxtra bra.

Mitt liv rör sig i sakta mak mot en ny period. Den där perioden som för de flesta andra är just livet. Rutiner, balans, vardag, grått. I samma takt försöker jag också att anpassa mig till det ”normala” livet. Det sociala livet, det anpassa-sig-till-den-stora-massan-livet, allt det där som, vad jag tror, den stora delen av den svenska befolkningen lever i hela tiden, alltid.

Mitt liv är just nu som renovering av köksluckor. När köksluckorna monterats ner och innehållet i alla de där skåpen blottas och du för första gången med egna ögon, på en och samma gång, ser vad som finns där bakom.
”Hur är det möjligt att vi har fått plats med allt det där?” ”Va har vi kvar de där glasen och vad gör alla servetter där?”.
Porslinet som tidigare varit kökets fina avdelning/hylla visar sig egentligen vara två hyllor av ett fåtal tallrikar medan resterande delen av köket består av muggar i för många färger, porslin som inte använts och blomkrukar till ren förbannelse.

Det här är min hjärna i genomskärning.

Det finns saker som ska kastas, rensas bort, en del som behöver uppdateras och två små avdelningar som är i sin ordning. Det är inte vackert så här uppenbart och vid första anblick känns det möjligt att skapa ordning i det här kaoset.

Men lika drygt och jävligt det kan kännas att renovera köksluckor lika drygt och jävligt känns att det att renovera mitt liv. Men varje kökslucka tar sin tid, till en början är det svårt att ta alla på en och samma gång, och varje dag i mitt liv tar sin tid. Varje nytt steg in till det som för många andra är normalt tar sin tid, jag kan inte ta fler på en gång. En ny sträcka i mina nya hjulspår och liksom SJ får jag låta det ta lite tid. Någon gång kommer jag fram och tills dess är det kanske några fler hyllor i köket där ordning råder i stället för oordning.