Tredje samtalet på mindre än en vecka och min taktik att inte bli upprörd fallerar totalt när personen på andra sidan luren lägger på.

Jag är på god väg att bli en bitterfitta trots min psykologs ord: Hellre naiv än en bitterfitta.

Jag har två myndigheter och en a-kassa inblandad i mitt liv just nu och som man brukar säga ”Ju fler kockar desto sämre soppa”.

Den ena handen vet inte vad den andra göra. I mitt fall blir det här till en skakande, gråtande, skrikande Johanna när jag måste dra samma story för en ny person varje gång jag ringer Försäkringskassan. Alla ger mig nya besked som inte stämmer överens med de förra jag fick.

Jag sätter mitt eget tillfrisknande på paus för jag kan inte sluta strida för att jag ska få det jag har rätt till.

Men längtan bort från alla de här tre instanserna lockar mig allt mer till att skita i det som är rätt och riktigt och göra det jag kan, jobba. Skitsamma om jag trillar dit igen om något år just nu vill jag bara bort. Jag vill verkligen kunna stå där och spotta på dessa myndigheter som kallas skyddsnät.

Ingen tjänar på att människor återkommer hos Försäkringskassan eller Arbetsförmedlingen. Myndigheterna själva säger unisont ”Vi vill inte ha dig tillbaka hit”. Men hjälpen att slippa det kan inte erbjudas.

Politiska partier vill inte att folk ska vara sjuka för länge. Nä ut på arbetsmarknaden ska vi för att dra in skattemedel till välfärdssystemet. Men var finns då satsningarna för att göra det här möjligt? Var finns pengarna och hjälpen för att underlätta för den långtidssjukskrivna att återgå i arbete på ett säkert sätt?

Underlätta gärna möjligheten att återgå i arbete så kanske det går. Men i dag kommer det bara innebära att allt fler desperata johannor ringer Försäkringskassan för att aldrig få något svar på när pengarna faktiskt kommer.

Miljonbelopp läggs på arbetsmarknadsåtgärder, hjälp åt den som behöver det och ersättningsnivåer som ska vara mer rättvisa. Men information om att allt det här finns och kan erbjudas den som har rätt ”stämpel” i papperen kommer aldrig fram till den som berörs av det.

Jag är bland de första samtalen som kvinnan på andra sidan luren tar emot. Har säkert haft en lika underbar morgon som jag. Jag inbillar mig att mitt personnummer blinkar rött på hennes dataskärm att jag numer är svartlistad hos Försäkringskassan. Korthuggna avbrutna svar. Jag blir obekväm för jag gråter försöker förklara och jag höjer rösten.

Jag är inte trevlig. Hon lägger kort och gott på luren. Tar säkert nästa samtal medan jag står på andra sidan och gråter. Nej inga pengar före jul kanske lagom till nästa år. Ju fler kockar…