Det är som att man skulle sluta andas bara för att man kan det. Jag vet hur det fungerar och jag har gjort det under så lång tid så nu kan jag ju lika gärna dra ner på det. Ja att dra in ny luft och låta bröstkorgen expandera och sänka sig.

Det fungerar i någon minut att sluta upp med det där invanda som heter att andas. Sen börjar du må ganska dåligt och av ren reflex drar du ett nytt andetag och direkt börjar du må mycket bättre.

Det fungerar ungefär likadant när det kommer till att ta hand om sig när man har en psykisk sjukdom.

Jag pratar inte i lika stor utsträckning nu som tidigare om hur jag mår. Förklarar inte längre hur min hjärna fungerar eller inte fungerar och vad som får mig att må bra. För jag tycker ju att jag mår bra. Jag har fortfarande min ångest och oro men ingen depression och heller ingen hypomani. Jag mår alltså väldigt bra…
Tror jag.

Det är lätt att jag hamnar i någon sorts förnekelse när jag mår bra. Jag är inte lika duktig på att uppfatta mig själv och min sjukdom. Varför skulle jag? Jag mår ju bra!

Jag tappar det där jävlar anamma som får mig att vilja kämpa för min egen friskhet.
Påminnelsen på mobilen att det är dags för meditation, för att lugna alla kringflackande tankar i huvudet, stängs av och ignoreras. Träningen på gymmet blir inte lika lustfyllt, nu gör jag det mest för att inte förslappa mig inte för att rusta för framtiden.

Med anledning av jul och nyår har det även blivit uppehåll i terapin hos psykologen. Vilket har gjort att jag inte påmint mig själv om det där hos mig själv som jag måste arbeta med för att inte bli sjuk igen.

Mina nya hjulspår i mitt liv börjar så smått bli till stigar. Men för att de ska bli till vägar får jag inte glömma bort att sätta den ena foten framför den andra och inte ta ett snedsteg ut i terrängen.

Jag måste under resten av mitt liv vara uppmärksam på mig själv, fortsätta göra saker som i slutändan kommer få mig att må bra och som minskar risken att bli sjuk igen. En alkoholist som blir nykter kan ju inte ta en kopp sprit bara för att personen kan det där med att vara nykter. Nej den personen måste ju fortsätta undvika alkohol för annars är personen inte längre en nykter alkoholist den är bara en alkoholist.

Jag är på god väg att bli en balanserad bipolär person. Så det vore ju jäkligt korkat av mig att bli en väldigt obalanserad bipolär person bara för att ”Nu mår jag ju så bra så nu kan jag sluta sova, sluta motionera, sluta meditera och sluta gå i terapi”.

Jag tar ett steg framåt på stigen och reflekterar: Jo då jag mår faktiskt ganska bra och jag tänker se till att jag fortsätter göra det.