Jag är trött men kan inte sova. Kroppen är slut liksom mitt huvud. Det är sådana här dagar som jag lätt kan falla in i tankemönster som gör att jag sjunker.

Det kan räcka med en dålig natt för att jag ska vakna upp och känna panik i hela kroppen. Stress, press, oro och ångest allt samlat i en skål med mjölk till frukost.

Den här gången vet jag att det beror på att jag vaknade för tidigt och i kampen om att få somna om sattes tankarna igång och huvudet går i spinn. Det känns i hela kroppen och jag vill helst bara sova för det känns så mycket bättre då när jag vaknar. Men mitt huvud tillåter mig inte att få sova en stund. Det finns ju så mycket som är så viktigt som jag måste ta tag i. Så jag ligger här under mitt tyngdtäcke och bara är apatisk.

Det är bara en tillfällig svacka som kommer gå över. Men just idag är det som att jag drabbats av en förkylning och kan inte bara skaka av mig den dåliga känslan av värdelöshet. Istället för nässpray använder jag meditation och istället för febernedsättande ser jag till att äta, fast matlusten är obefintlig. Serierna på tv:n måste vara så pass bra så jag inte tröttnar, jag är extra kritisk sådana här dagar.

För att ha bra dagar måste man också ha dåliga. He.