Hallå! Hallå! Var är min energi?
Gårdagen var full av underbara upplevelser. Jag kämpar varje dag med att inte skämmas för den jag är. Jag försöker få in det där ordet funktionsnedsatt i mitt huvud och tolka det som något positivt. Vissa dagar är det väldigt svårt. I går valde jag att stå upp och säga att jag har bipolär sjukdom och generaliserat ångestsyndrom, GAD, inför kommunchefen i Östersunds kommun och diverse andra chefer. Jag valde att inte skämmas. Kicken det ger lämnar en känsla av oövervinnerlighet och ren glädje.
Aldrig, aldrig mer, ska jag skämmas för den jag är, eker i mitt huvud. Med orden kanske jag kan förändra för mig själv men också andra i samma situation som jag.

Avslutade dagen med en telefonintervju med en 23-årig kille som fattat det där med att inte skämmas. Att acceptera att man har en psykisk sjukdom eller en problematik, att inte begränsa sig själv utan fortsätta utmana sig själv.
Hela mitt liv går ut på att utmana mig själv. Våga lita på mig själv och inte låta oron och ångesten ta över helt. Det blir förlamande. Insikterna finns det men jag kan inte ta det med en klackspark.

Upprymdheten över dagen gjorde att natten blev svår och morgonen är som en dimma.
Jag lär mig fortfarande. Jag tror mig veta att jag kan köra på utan att något händer.
Men i dag känns kroppen och huvudet som efter en blöt natt på krogen. Kroppen behöver återhämtning.

Så energin tryter och jag vet ärligt inte hur jag ska ta mig igenom den här dagen.
Jag tar en timme i taget. Dricker för mycket kaffe och te med massor av honung i för något måste ju hjälpa mot den här energibaksmällan.
Drar mig tillbaka försöker påverka mitt huvud med musik, gunga med i tempot och njuta av soundet.

En timme blir till en evighet. Psykologen säger: Gör något du tycker är kul!
Jag säger: Men var hittar jag energin?

Livet är inte mörkt, kanske dunkelt, men det är heller inte ljust. Det bara är.
Jag accepterar att den här dagen är så här. Jag accepterar att energin inte finns där för det fanns för mycket av den igår.

Jag har alltid suckat över kommentaren: ”Det är en dag i morgon också”.
Men blä hur tråkigt låter inte det. Njut för fan när du kan, morgondagen är just i morgon!
Suck! Det finns mer sanning bakom de där orden än jag vill veta.