”Hur mår du idag?”
Jag drar ett andetag, försöker hålla tårarna borta.
”Nej jag mår inte så bra i dag”.

Jag bestämde mig för länge sen att sluta skämmas för den jag är. Sluta ljuga för mig själv. Sluta ljuga för alla andra. Jag tänker inte svarar att allt är okej när livet känns riktigt jobbigt.
Min ärlighet tas emot med värme, med medkänsla, med tröstande ord. För det finns människor runt mig som förstår.
Jag trycker ner gråten i bröstet och tar en timme i taget.

Jag får sådana här dagar. Jag äter medicin och jag försöker hålla mig balanserad hela tiden. Men rätt som det är trampar jag i den där knädjupa vattenpölen och blir blöt och kall.
Eftersom jag jobbar i en organisation som riktar sig till personer och dess anhöriga som sitter i samma båt som jag så får jag också samtal från personer som är ungefär som jag.
Jag får frågan om jag äter medicin och jag svarar ja. Men jag lägger alltid till att det inte bara är den som gör att jag håller mig flytande. Utan medicinen skulle jag kanske inte leva i dag. Men utan mitt arbete med att nöta in nya och bättre hjulspår i mitt liv så skulle jag heller inte leva i dag. Lika mycket som jag måste ta min medicin varje dag med ett glas vatten så måste jag också sätta det ena benet framför det andra i rätt riktning varje dag.
Jo jag vet, mediciner funkar inte alltid för alla människor. Jag klarar mig inte utan dem. Det handlar om individen och jag är en individ som behöver läkemedelsindustrin för att må bra.

I dag mår jag skit.

Jag har sovit dåligt ett längre tag nu. Jag har för mycket i mitt huvud och för mycket grejer jag gör varje dag. Det sätter sina spår hos alla. Men hos mig blir spåren lite djupare. Jag måste backa. Vad får mig att må bra och vad måste jag göra för att få må bra igen. Det tar emot att göra saker som jag vet att jag mår bra av för just nu känns det som att det inte skulle hjälpa. Min hjärna är min värsta fiende. Så det är bara att svälja, ta en timme i taget och göra det som jag mår bra av fast jag just nu vill gömma mig.
Livet är jävligt, förbannat jobbigt.
Men det kommer inte alltid att vara så.