Jag har skrivit om mig själv ett par år nu, men vem är jag bortsett från mina diagnoser bipolär sjukdom och GAD?

Jag är 34 år.
Jag känner mig som 27 (tror jag fastnat där för det var då jag kom till det där vägskälet, leva eller dö).
Jag bor i Östersund (!!! =)) i Jämtlands län
Jag är hitflyttad från Dalarna.
Jag är gift.
Jag och min man flyttade från en etta till en fyra, vi behövde mer utrymme (det är bara vi två)…
Jag tycker det är kul med inredning men tycker det är jobbigt att hitta prylarna att inreda med.
Jag drömmer om ett litet rött hus med en liten lada där en åsna, en gris och en get kan bo, bara som sällskap, och en stor tomt där jag kan odla grönsaker för ett helt år.
Jag tycker om kryddig mat med nya smaker som jag kan njuta länge av.
Jag äter vegetariskt och veganskt.
Jag tränar på gym för jag tycker inte om lagsporter, gruppträning med koordinationsövningar.
Jag åker skidor, nedför för jag försöker fortfarande bearbeta upplevelsen av längdskidåkning under skoltiden (dålig skidvalla, för mycket kläder, för lite kläder, åka på rad).
Jag tycker det är en befrielse att springa men skäms när jag måste stanna för orken tar slut.
Jag har aldrig lärt mig att crawla men simmar jäkligt snabbt ändå, bröstsim.
Jag har två äldre syskon.
Jag spelade tvärflöjt i tio år, läste noter och spelade i orkester.
Jag är utbildad journalist och jobbade inom radio och på lokaltidningar i tio år innan jag bytte till ett sidospår, kommunikatör.
Jag flyttade runt så mycket i jakten på ett journalistjobb så min pappa tyckte (på skämt) att vi skulle köpa en husvagn.
Jag har bott i en lägenhet där duschen var placerad bredvid diskbänken, jag brände mig på kaffebryggaren en gång när jag sträckte mig efter schampot.
Jag kan byta däck på bilar för jag lärde mig den hårda vägen (punktering en juldag mitt ute i typ ingenstans, ensam, jag grät och var hysterisk).
Jag har två barnböcker och en ungdomsbok som snurrar runt i mitt huvud som jag aldrig får nedskrivna på papper.
Jag har många vänner men är skitdålig på att prata med dem.
Jag längtar efter barn men är livrädd för att jag ska få en psykos eller depression.
Jag tycker det är spännande att upptäcka nya platser och träffa nya människor men gör det sällan för det innebär för mycket ångest.
Jag klär mig som att jag inte bryr mig om vad andra ska tycka, men egentligen är jag livrädd för vad andra ska tycka.
Jag är en humör-musikälskare. Jag lyssnar på det mitt huvud vill ha just i dag. Men hårdrock är den absoluta musikstilen.
Jag vill tatuera mig, men tror att jag kommer ångra mig.
Jag tycker godis är väldigt gott men blir illamående när jag kommer in i en godisbutik.
Jag tycker det är skitjobbigt med korkade människor.
Jag piercade mig i läppen när jag var 14 med en knappnål (gjorde samma sak med naveln men det hålet blev för grunt och sprack efter ett tag).
Jag kan skratta så mycket så att jag slår mig själv på knäna och kippar efter andan.
Jag vill bara dö när jag hamnar djupt ner i ett depressivt skov.
Jag är livrädd för att dö när jag mår bra.
Jag drömmer om en sportbil men har en Skoda.
Jag lever mig in i böcker och har svårt att släppa berättelsen när jag måste lägga ifrån mig boken.
Jag gick en teaterlinje på gymnasiet och fick, inte mig emot, spela man.
Jag lär mig fortfarande att göra allt lite mer lagom.
Jag klär mig i svart men gillar rött, blått, grönt och gult.
Jag lever i en utopi i mitt huvud och blir lika besviken varje gång när jag  förstår att det är just i bara mitt huvud som världen ser ut som jag vill att den ska se ut.
Jag är Johanna.