Det är svårt att mäta tillfrisknande. När vet man att glädjen man känner är ett tecken på ett stabilt mående och inte någon tillfällig eufori?

Jag kan lägga mig på kvällen och faktiskt summera dagen som en bra dag. Jag kan känna i kroppen att ingen ångest har fått plats i dag och jag kan faktiskt säga att jag levt efter en-dag-i-taget eller en-timme-i-taget. De här tillfällena blir allt vanligare. Jag känner mig ganska stabil. Men vågar inte säga att jag är stabil för rätt som det är brakar det loss.
Jag funderar mycket på det där. Har jag ett stabilt mående nu eller är det bara något tillfälligt. Fallgroparna finns där.

Har du själv varit deprimerad eller nedstämd någon gång så kanske du upplevt att den där dåliga känslan i kroppen ganska snabbt försvinner. Det finns några trösklar kvar att ta sig över men på det stora hela mår du bra, relativt fort och du kan konstatera, efter lite mer tid, att du känner dig stabil igen, lite skör kanske men stabil.

Jag kollade i min dosett häromdagen och konstaterade att för mig har det tagit tre och ett halvt år att komma dit jag är i dag, att känna att jag är ganska stabil.
Jag mäter mitt mående i mediciner.
När jag hamnade i den djupa gropen för drygt tre och ett halvt år sedan åt jag sammanlagt 450 milligram av sömnmediciner för att jag överhuvudtaget skulle kunna sova. I bland funkade inte ens dem. Det var starka insomningstabletter och tabletter för att jag skulle fortsätta sova under natten och inte vakna. Allt som allt åt jag fyra i bland fem olika mediciner varje dag för att hålla mig flytande.

Nu äter jag 25 milligram av ett sömnmedel som är en av de mildaste på marknaden och min grundmedicin som jag äter varje dag.
Det är lätt att tro att det går fort att bli bra, att bli stabil igen när man haft ett depressivt skov, att det till och med bara går att sluta med sina mediciner och lyckas sova helt av egen kraft.
Men det tar tid, det tar mer tid än du själv vill.
Tre och ett halvt år har det tagit för mig att landa i hur jag mår i dag. Än är inte resan över, den pågår varje dag varje timme.
Men jag vet, jag har gått från 450 milligram till 25 och för det klappar jag mig själv på axeln och tänker att nu fortsätter jag på den stigen.