Huvudet har gått i spinn, livet har varit lite för mycket. Känslor som har dalat och oförmågan att sätta skrivna ord på mina känslor. Japp det är receptet på min frånvaro. Texterna i huvudet har funnits där men förmågan att skriva ner dem har inte existerat.

Jag skriver om allt men vissa saker kan jag inte, vågar jag inte, sätta ord på än. Framtiden är oviss och därför är jag tyst. Både här och i verkligheten. Varför? Ja säg det.
Bättre att knipa igen innan mitt huvud har rett ut den hoptrasslade hörlurssladden.

Men precis som skrivkramp så blir det inte bättre av att inte skriva, det är bara att ta en bokstav i taget. Resonera och argumentera.
Så ja, jag är tillbaka igen.