Jag kunde ha varit död. Jag kunde ha varit en siffra i statistiken. Men jag fick hjälp och jag slutade planera att ta mitt liv.

Men utan den hjälpen hade jag inte levt i dag.

Jag är så förbannat trött på ett samhälle som än i dag inte vill ta i självmord, suicid, på riktigt. Det finns inga stora världsomspännande företag som vill satsa sina pengar på forskning för att förhindra självmord, det finns för få regioner i Sverige som satsar och inte sparar in på psykiatrin och det finns en försvinnande liten del av alla arbetsgivare som skickar sina anställda på utbildning i psykisk hälsa istället för en utbildning i den senaste programvaruuppdateringen.

Man säger att en nollvision av antalet självmord är ett måste. Ändå var siffran förra året 1441.

Man väljer inte att ta sitt liv. Man tvingas till det av sitt eget psyke för man orkar inte må så fruktansvärt dåligt som man gör. Man vill ha tysthet, lugn och ro.

Jag hade en sjuksköterska som hjälpte mig när jag själv hade gett upp. Det var en promenad, mellan mitt hem och hälsocentralen, som låg mellan mitt beslut att fortsätta leva eller att ta mitt liv. Hon visste vad jag skulle göra och agerade därefter. Det handlade om kunskap.

Att inte våga prata om suicid (ja det finns dem som fortfarande tror att ordet självmord och prat om självmord kan få personer, likt lämlar, att ta sina liv) hjälper inte någon. Det handlar inte om att man ska diskutera tillvägagångssätt, det handlar om att prata om varför människor blir till att må så dåligt så att de tar sina liv. Det handlar om att forska, jobba med förebyggande arbete, stötta, hjälpa, utreda och informera.

Jag vill att siffran ska vara 0 men för att vi ska komma dit måste vi alla hjälpas åt. Psykisk ohälsa är inte en klassfråga, den finns där i finrummet, på tjejtoaletten, i omklädningsrummet, i personalmatsalen, på personalmötena. Suicid är inget som sker över en natt. Det är den sista utvägen.

Till den personen som tror att det inte går att rädda en person med suicidtankar vill jag bara säga: Du har fel. Det går alltid att rädda en människa men det krävs tid, vilja, kunskap och kanske mediciner.

Den 10 september varje år är det suicidpreventionsdagen för att uppmärksamma det arbete som görs över hela världen för att förhindra självmord. Många väljer också att uppmärksamma de människor som, på grund av för lite arbete och kunskap, tog sina liv för att de inte orkade mer.

Jag har två personer i mitt liv som inte orkade mer. I kväll tänder jag ett ljus för dem och för alla de som förra året och i år har sagt hejdå för tidigt.