När jag var yngre ville jag vara lagom men samtidigt inte som alla andra. Jag ville sticka ut men jag ville inte vara utstickaren. Jag ville att människor skulle se mig men jag ville inte bli tagen för mitt utseende. Jag ville vara cool men samtidigt smart, intelligent, men inte en plugghäst.

Jag var splittrad och i mitt huvud var jag anpassningsbar. Snappade upp sociala koder och visste vad sociala sammanhang innebar. Jag lärde mig att inte vara mig själv.

Så fick jag bipolär sjukdom på papper. Plötsligt skulle jag lära mig att vara mig själv för att hålla mig frisk. Men att vara sig själv och bipolär i verkligheten går inte ihop.

Två procent av Sveriges befolkning har bipolär sjukdom. Vi är en unik grupp för vi är inte allt för många varken här eller i världen men vi är tillräckligt många för att man ska ta oss på allvar.

Vi tillåter inte att våra journaler får läsas av primärvården för då får de veta vilka vi faktiskt är och då tas inte magsmärtorna på allvar.
Vi berättar inte för våra arbetsgivare vilka vi faktiskt är för då riskerar vi diskriminering, avsked pga. arbetsbrist eller mobbing.
Vi dör ensamma i våra hem för när vi berättade vilka vi faktiskt är vågade inte vännerna stanna kvar.

Nej det är inte så nattsvart. Men det är svart. Jag har själv ett antal berättelser i bagaget från när jag berättat vem jag egentligen är. Jag vet att reaktionerna kommer från okunskap, brist på kunskap eller oviljan att ta emot kunskap.

I dag vet jag vem jag är och de runt omkring mig vet det också. Men det finns fortfarande tillfällen då jag kanske inte skulle berätta om min kroniska sjukdom. Det är tio år sedan jag fick den på papper, sex år sedan jag hade mitt senaste skov, två månader sedan jag tog mitt senaste litiumblodprov.

Jag skulle gärna byta huvud eller i alla fall suga ut det där som är sjukt. Men tills att det är möjligt får jag helt enkelt leva med mig själv. Vara mig själv, vara Johanna, med alla sjukdomsbilder, med alla känslor, med allt humör.

Om vi ändå kunde acceptera oss själva för dem vi är, om vi ändå kunde acceptera varandra.

#worldbipolarday #internationellabipolardagen