Det är…mycket likgiltighet och samtidigt mycket känslor just nu.
Hur då?
Om jag ska förklara så kommer jag nog närmast svaret om jag säger bergochdalbana. Ena minuten kan jag skratta, skämta ja mer eller mindre bete mig som mig själv. Sen plötsligt kan något hända, en kommentar, en händelse, ett ord och tankarna i mitt huvud blir tunga och svåra att hantera.
Jag undviker att titta på nyheterna just nu för de gör att jag svänger för mycket i mitt humör. jag blir förbannad, riktigt förbannad inom mig, ledsen, bekymrad, kritisk, trött, glad, upprymd… Allt det på en nyhetssändning. Eftersom jag jobbar som journalist själv är det här väldigt irriterande, man kan säga att jag inte orkar med mig själv, för en nyhetssändning är ju jag. Det är ju det jag jobbar med, det jag älskar och hatar… Men jag orkar inte med det.  Jag orkar i och för sig inte med mig själv just nu.

Mitt i allt det här virrvarret av känslor finns också likgiltigheten. Jag blir inte berörd, jag rycker på axlarna, orkar inte lägga mig i, orkar inte bry mig överhuvudtaget. Det är framförallt inte jag.
Jag älskar diskussioner, debatter, samtal där jag får vrida och vända på argument eller bara helt enkelt bli ledsen över en händelse.
Men inget av det vill infinna sig. Jag rycker på axlarna.

Det är lite som att någon har klippt av vissa trådar i huvudet på mig.

Jag tar min medicin och försöker att inte låta mig fastna i funderingar.
I morgon är en annan dag och den kan ju faktisk vara lite mindre mörkgrå än den här.