Bristen på det mest naturliga

Mitt huvud värker, händerna och kroppen darrar och nervositeten är hela tiden där. Kommer jag kunna sova i natt?

Du blir tokig om du inte sover. Det känns som att jag inte är långt ifrån. Jag minns tiden då det räckte med att trötta ut mig själv för att sömnen skulle komma lika fort som huvudet sjönk ner i den mjuka kudden.

Det var då. Det är länge sen det var så. Speciellt nu. Min kropp skriker efter sömn för jag har tröttat ut den. Jag har kört bil i närmare 50 mil, hem till mitt flickrum. Natten innan sov jag så pass djupt så att snarkningarna väckte sambon. Det var länge sen det hände. Men den sömnen räckte inte och jag fick heller inget mer av den varan då.

Så nu. 400 milligram av en medicin och 15 milligram av en annan, sväljs så där strax innan det är tänkt att jag får sova. De funkar ett tag. Sen är det rulla runt, vakna, somna, vakna, nervositet blandat med en gnutta avslappning. JAG BLIR TOKIG(are)!

Det jobbiga är att det tar längre tid att komma ur mitt skov när jag inte får sova. Jag vet hur det blir till slut. Hallucinationer, inbillar att jag ser saker, hör saker, hör folk säga saker. Ja allt sådant där knäppt som jag förr kunde tänka: Ha stackars jävel som lider av förföljelsemani då är man riktigt sjuk.

He precis…

Jag har lärt mig att man aldrig ska ta något för givet. Så om jag slutar ta för givet att det mest naturliga som finns är att sova samtidigt som jag slutar ta för givet att jag aldrig kommer kunna sova så kanske de två polerna tar ut varandra och vips…zzz.

Den som väntar.