Acceptera, inse och förändra

I bland kommer det bara över mig och den här gången gjorde det just i dag,

Jag har varit sjukskriven nästan exakt en månad men det var i dag. I dag insåg jag att jag faktiskt är sjuk, att jag är sjukskriven, att jag måste sakta ner och acceptera.

Jag har jagat omkring som vanligt, när Johanna mår bra. Gjort saker, agerat på mitt vanliga sätt, inte reflekterat.

Hur fan ska jag kunna bli bra, ”frisk” om jag inte accepterar att det finns en anledning till att jag mår som jag mår? Med handflatan slår jag till mig själv, först på ena kinden, sen den andra (inte på riktig).

HALLÅ VAKNA!

En låt i lurarna, promenad på väg in till centrum, och allt bara sköljs över mig, som en rejäl jäkla kalldusch. Det är ju jag, den där texten, det är ju jag.

I bland krävs det en oväntad hjälp från oväntat håll för att livet ska få sig ett utropstecken!

Ja ha så nu sitter du där och tror att du kommer att bli frisk bara för att du hört en låt med en väldigt tilltalande text?
Nej, fan heller. Jag är fortfarande sjukskriven och kommer så vara i över en månad till och jag får fortfarande kämpa för att ta mig uppåt. Men efter att jag gett mig själv en kalldusch så känns det liksom lite som att tåget kommit upp på spåret igen och är påväg framåt.

Det kommer ta tid, och ja mår inte bra. Men vad skönt det är när saker och ting liksom får en skjuts framåt.

Jag får helt enkelt tacka Amy Macdonald.