Jag skulle inte ha börjat den här dagen med att skrolla på Facebook. Nej det var inte ett så smart drag.

De slitna mysbyxorna från någon klädkedjas myskollektion typ årgång 2000 och den där långärmade t-shirten som en gång i tiden var randig, i svart och vit som sen avsiktligen färgades till svart men som blev blå och, som nu visar tydliga tecken på blekning från någon av mina anti-acne- krämer.

Så pricken över i, de grå tofflorna som trampats ner i hälen så många gånger att sättet som jag egentligen ska bära dem på har blivit obekvämt.

Det här består mitt glorifierande liv av i dag, inser jag medan jag läser status efter status på Facebook.
Min inkomst heter sjukpenning och min godispåse kallas dosett.

Jag känner att jag inte riktigt är en del av det här samhället just nu. Jag kliver inte upp när det fortfarande är mörkt, då har jag precis kunnat somna med hjälp av sömnstoftet från min godispåse.

När folks liv består av lunchlådor och för få mikrovågsugnar, fredagskänslor och prat om helgen… Drick jag mitt kaffe och planerar för dagen aktivitet, först till Statoil för att hämta paket sedan tillbaka för att hämta ytterligare ett på Ica.  Ett passa på gymmet är jag trött för i dag, så matlagningen få bli mitt sätt lyckas hålla mig kvar här och nu.

Jag blir piggare  vilket gör att påminnelsen om vad andra människor gör och att de klarar av sina liv gör mig bara än mer frustrerad. När jag mår tillräckligt dåligt så bryr jag mig inte nämnvärt om någon, jag orkar inte ens följa med i nyhetsflödet. Kalla Anka och hans vänner har då intagit sin plats på nattduksbordet.
Just nu kan jag känna att drivet efter att jobba fram en nyhet lockar, samtidigt som jag under bra dagar få dra tillbaka mig själv så att inte ringa till psyk och meddelar att, nu kan jag jobba 100 procent!
För rätt som det är, sekunden efter, kan jag sjunka ihop i en hög när ångesten bäst håller på att slå ro i mitt huvud.

Så, hantera få bli dagens ord för mig. Hantera mig själv och hantera den sociala omvärldens information.
Jag är snart tillbaka. Men tills dessa får de svarta mysbyxorna, med målarfärg på, från anno 2000 någonting, min långärmade t-shirt med blekt tyg runt halsen och de grå tofflorna, som blivit formade efter lutning inåt av mina fötter blir en del av min glorifierande dag (jag lovar, jag byter om, om jag ska vistas med folk).