”Bra att du är ärlig om hur du mår”.

Orden är min väns efter att jag på Messenger meddelade att jag inte orkade ses. Att lusten av social kontakt ebbat ut och att det i huvudet bara fanns ångest och negativa tankar.

Det var samma vän som jag för flera år sedan utsåg till mitt testobjekt. Jag hade tröttnat på att dra vita lögner när någon frågade hur jag mådde, jag hade tröttnat på ordet bra. Så jag utsåg min vän, utan hennes vetskap, att bli den personen jag var tvungen att vara ärlig mot när hon frågade: Hur mår du?

Resultatet blev överraskande för mig. För jag kom att må så mycket bättre när jag svarade ärligt på frågan och jag kunde också i min tur få ett ärligt svar tillbaka på samma fråga.

För mig handlar det om att jag tar hand om mig själv.

Just nu är det årstiden Måsten i mitt liv. Sommar och sol, men också krav, socialisering och förverkligande. Jag tycker det är jobbigt och det är lätt att måsten sätts framför vill. Jag vill göra saker men det krävs också att jag tar hand om mig själv. Jag ligger just nu i mina föräldrarars husbil på deras tomt, raklång utsträckt och bara är. För om huvudet ska fungera resten av dagen behöver jag skärma av mig en stund.

Jag är lite av en pensionär emellanåt och behöver min eftermiddagspaus för att må bra. Jag behöver återhämtning från alla intryck, som ett barn. Huvudet kan inte processa allt alltid. Jag har slutat att säga ja till alla och jag prioriterar. Om prioriteringen är raklång utsträckt i en husbil framför socialisering med familjemedlemmar ja då får det tyvärr bli så.

För är det inte så, i slutändan, att jag är den viktigaste personen i mitt liv?