Ett obesvarat samtal och ett inspelat röstmeddelande.
Jag lyssnar av och… Jag suckar.

Ännu en ny medicin som ska hämtas ut.
Jag börjar bli som folket på äldreboendena. En till medicin för att må bättre, men den medicinen påverkar blodtrycket så därför behöver du ha en till medicin som motverkar det. Den medicinen gör i sin tur att magen börjar krånglar, bäst att sätta in en propplösare, och vips har du D-vitamin brist.
Tjohoo,skriker läkemedelsföretagen och gnuggar händerna röda.

Nej riktigt så illa är det inte för mig, än. Men för varje ny medicin som ska hämtas ut lite sämre för stunden mår jag, jag ifrågasätter om jag verkligen behöver alla.

Min kropp ska smälta, bearbeta och förändra pillren jag stoppar i mig.  Jag skulle behöva en ännu större dosett.

Jag är tacksam för att jag fortfarande tycker om att motionera, styrketräna, simma eller springa, att jag tycker om att tugga på det mesta som är grönt.
Men jag kan inte annat än att tänka på hur mina beståndsdelar skulle källsorteras.

En del skulle nog säkert hamna på farligt avfall, levern till exempel kanske njurarna också, men det mesta skulle nog begravas tillsammans med allt annat obestämbart på deponin. Även om jag äter morötter som en annan kanin så tror jag knappast att något av mig skulle bli komposterbart.

Håret: Farligt av fall (år av hårfärgning och medicinering)
Naglar: Farligt avfall
Piercingar: Metall (själva smyckena)
Blodet: Tillsluten i väl paketerad behållare som placeras bredvid färgburkar och spillolja
Hjärnan: Donerad till svensk forskning som tyvärr ej vill motta exemplaret på grund av diverse nervskador. Kastas på deponin.

Men efter ett ex antal månader när mina kroppsdelar blivit en del kommunens jordlager, som enbart får användas på kommunens små planteringar i diverse rondeller och rabatter, dyker jag plötsligt upp som djuren kring Pripjat vid Tjernobyl i form av små frön.

Jag öppnar dosetten och skakar ur de fem pillren som ska starta dagen åt mig, dricker upp den sjätte medicinen av avslutningsvis  kicka i gång dagen ordentligt med en stort svart kopp kaffe medan jag slänger det överfulla kaffefiltret i komposten.