Att unna sig

on

”När unnade du dig sist någonting?”

Orden kommer från min kontaktsjuksköterska. Det är en av de första samtalen sedan jag insåg att jag hade hamnat i det skov som jag befinner mig i nu.

Sjuksköterskan läser ur den vidmakthållande plan som jag själv skapat tillsammans med en av de tidigare sjuksköterskorna.
Planen går ut på vad jag ska göra, upprätthålla, fokusera på, för att hålla mig frisk och inte få några skov.

Till exempel ska jag inte stänga in mig och dra täcket över huvudet om jag blir deprimerad eller är på väg in i en depression. Jag ska tvärtemot gå ut, göra saker, träna, prata med människor jag vet att jag tycker om att prata med på telefon, leva som jag gör i mina ljusgrå perioder men kanske i ett lugnare tempo.
Jag ska också äta varje dag, riktig mat. Inte som under perioden som slutade med att jag blev inlagd då jag åt popcorn och havregrynsgröt. Jag ska också försöka få bra med sömn.

Allt det där hade jag i huvudet när kontaktsjuksköterskan läste innantill i vidmakthållande planen. Men det där med att unna sig saker…

”Ja jag vet inte riktigt, unna mig. Nej jag kan då inte komma på vad det skulle vara”.
Med andra ord, jag hade överhuvudtaget inte ens reflekterat över det där med att unna sig saker, jag hade heller, överhuvudtaget inte, läst min vidmakthållande plan på ja, typ närmare två år.

Det har gått ett par månader sedan jag fick den där frågan om jag unnade mig något. Jag har funderat tänkt, verkligen gnuggat mina hjärnceller, vad skulle jag kunna unna mig för något? Vad mår jag bra av?

När min dåvarande terapeut betraktade mig som en ätande anorektiker (ungefär som en nykter alkoholist) hade jag börjat unna mig mat, godis, ja allt som jag tidigare fick ångestattacker av. En chokladbit var att unna sig för mig då, och är väl på sätt och vis det fortfarande. Men bortsett från mat så kan jag inte påstå att jag varit speciellt duktig på att unna mig livets goda, på riktigt.

Jag har helt enkelt fått lära mig nu under det här skovet att unna mig något. Jag har liksom fått börja om, ett nytt kapitel i mitt liv har startat.
Det är svårt och jag analyserar, fortfarande det där med att unna sig, något så kopiöst. Det kommer inte av sig själv.

Men i dag. När jag stod där i hallen, precis inkommen från ett ex antal minusgrader ute, och betraktade den öppna toalettdörren så upptäckte jag badkaret. Sagt och gjort, varmt vatten, badskum, lugn musik i högtalare och den där deckaren som legat tillräckligt länge i bokhyllan utan uppmärksamhet,

Det kändes bra men konstigt. Ingen ångest, inga måsten, bara jag och en stund av, jag skämmer bort mig själv.

Att lära om och att lära nytt är det jobbigaste en människa kan göra. Sluta med invanda mönster och påbörja nya i stället.
Stunden i dag läggs till bra-kontot, som är ännu för litet för att räntan skulle vara tillfredsställande hög men det är i alla fall en början.